De gröna ftalocyaninerna - kort historia
De gröna ftalocyaninernas historia börjar samtidigt som för de blåa ftalocyaninerna. Den första blåa ftalocyaninen upptäcktes av mistag 1928 (läs mer om det här) och de gröna ftalocyanierna bygger på den blåas kemi. Man får gröna ftalocyaninerna genom ett process som heter halogenering - att väteatomer ersätts med halogener (atomer av brom, klor eller fluor). Nedan ser du en bild hur en blå ftalocyanin (PB15) omvandlas till en av de gröna ftalocyaninerna (PG7).Tack vare halogeneringen sker en så kallad batokromisk förskjutning, att en kulör med kortare våglängder (i vårt fall blått) förskjuts till längre våglängder (i vårt fall grönt).
Två gröna ftalocyaniner
Till skillnad från de blåa ftatlocyaninerna så finns det inte värst många varianter - bara två! En är PG7, en grön med blå underton som inte varierar nämnvärt bland olika akvarelltillverkare.
Den andra gröna ftalocyaniner som du kan finna bland akvareller är PG36, en grön med en härlig gul underton. Här har man under halogeneringsprocessen ersatt väteatomerna med både klor- och bromatomer. Det är dessutom så att ju fler bromatomer som finns i den desto 'gulare' blir den!
Hur skiljer sig gröna ftalocyaniner från de blå?
De gröna ftalocyaninerna förekommer som två distinkta pigment som endast uppvisar små kulörskillnader mellan olika tillverkare. De blå ftalocyaninerna däremot – särskilt PB15 – finns i flera polymorfer. Det betyder att deras kemiska sammansättning är identisk, men att molekylerna ordnar sig på olika sätt i den tredimensionella strukturen. Just detta gör att PB15 kan variera betydligt mer i kulör än sina gröna släktingar. Du kan läsa mer om de olika polymorferna av blå ftalocyaniner här.
När det gäller akvarellmåleri är skillnaderna dock små. Både de gröna och blå ftalocyaninerna har utmärkt ljusäkthet och är mycket transparenta. Båda är hyfsat högkromatiska ('klara') och har också hög infärgningsstyrka – det vill säga, de är svåra att lyfta från pappret när de väl torkat.
Gröna ftalocyaniner förekommer ofta i flerpigmentsfärger - nedan har du några sådana exempel!
Fler skäl att älska gröna ftalocyaniner
Förutom att gröna (samt blåa) ftalocyaniner blandar helt fenomenola, saftiga gröna färger med diverse gula, så erdjuder de även vackra lila, gråa och dova blåa toner. Se några färgprover som jag har gjort nedan!
I rätt proportioner av PG7 och någon röd färg med gul underton kan man blanda vackra svarta/gråa kulörer.
Min personliga favorit är att blanda de PG7 eller PG36 med Potter's Pink (PR233), ett något udda rosa pigment med tydligt granulation. Den granulerande texturen ger något alldeles extra.
Och om du är på jakt efter att imitera indigo så kan du uppnå detta genom att blanda antingen PG36 eller PG7 med någon lila med blå underton, som exempelvis PV55.
Vad har du för erfarenhet av gröna ftalocyaniner, om alls? Berätta i kommenterarna nedan eller släng iväg ett mail till alexandra@akvarellkemisten.se
Referenser
1. British Colour Makers’ Association, ‘Phthalocyanine pigments’, Polymer and Paint Colour Journal 171/4045 (1981), 252–253.
2. Christie, R., Colour Chemistry, 2nd ed. (RSC, London, 2015).
3. Christie, R., ‘The organic and inorganic chemistry of pigments, surface coatings reviews’ (OCCA, London, 2002).
4. Christie, R. and A. Abel, ‘Organic Pigments: General Principles’, Physical Sciences Reviews [Online] 6 (2021). DOI: 10.1515/psr-2020-0187.
5. Hunger, K. and M. U. Schmidt, Industrial Organic Pigments, 4th ed. (Wiley-VCH Verlag, Weinheim, 2004).
6. Lever, A. B. P., The Phthalocyanines (1965).
7. McKeown, N. B., Phthalocyanine Materials. Synthesis, Structure and Function (CUP, 1998).
8. Moser, F. H. and A. L. Thomas, The Phthalocyanines, 2 vols. (CRC Press, Boca Raton, Florida, 1983).
9. Pfaff, G. (ed.), Encyclopedia of Color, Dyes and Pigments, Volume 1: Antraquinonoid Pigments - Color Fundamentals (De Gruyter, 2022).
10. Pfaff, G. (ed.), Encyclopedia of Color, Dyes and Pigments, Volume 2: Color Measurement - Metal Effect Pigments (De Gruyter, 2022).
11. Pfaff, G. (ed.), Encyclopedia of Color, Dyes and Pigments, Volume 3: Mixed Metal Oxide Pigments – Zinc Sulfide Pigments (De Gruyter, 2022).
12. Zollinger, H., Color Chemistry, 3rd ed. (Wiley-VCH Verlag GmbH, Weinheim, 2003).
Färgproverna och omslagsbild är sammanställda av färgprover från www.artistpigments.org samt http://underthebrush.com
Kommentarer ()