Många akvarellmålare, som Arne Isacsson, har genom lång erfarenhet utvecklat intuitiva klassificeringar av pigment – till exempel som "kantbitare". Sådana empiriska observationer är värdefulla, men de förklarar inte alltid varför fenomenen uppstår. Genom att förstå de faktiska mekanismerna bakom ett akvarellfenomen får vi inte bara bättre förklaringar, utan också fler sätt att påverka utfallet. Vetenskaplig förståelse gör inte akvarellen mindre poetisk. Den gör den mer förutsägbar när vi vill – och mer lekfull när vi vågar.

Vad är kantbitning i akvarell – och varför händer det?

Många akvarellmålare, som Arne Isacsson, har genom lång erfarenhet delat in pigment i grupper – exempelvis "kantbitare". Det är pigment som verkar vilja samlas vid kanterna på en målad yta, som om färgen drar en tunn kontur runt sig själv. Men är kantbitning verkligen en egenskap hos pigmentet, eller handlar det om något annat?

Kantbitning – ett fysikaliskt fenomen

Faktum är att kantbitning inte är en inneboende egenskap hos pigmentet utan ett fysikaliskt fenomen. Det kan uppstå med nästan alla pigment, även om vissa visar effekten tydligare än andra. Det handlar om hur vätska och pigment rör sig när färgen torkar.

När du målar en fuktig penseldragning avdunstar vattnet snabbare vid kanterna än i mitten. För att fylla på detta vatten som försvinner vid kanten, flyttar vätskan sig från mitten ut mot periferin. På vägen tar den med sig pigmentpartiklarna som finns suspenderade i vätskan. Resultatet blir att pigmenten samlas vid kanten och bildar en mörkare, tydligare kontur – det som kallas kantbitning uppstår tack vare den fysikaliska fenomenet kapillärflöde.

Praktiska exempel på kantbitning

Jag har målat två prover med samma mängd Winsor & Newton Payne’s Grey. Det ena med en nästan torr pensel och det andra med en pensel rikligt laddad med färg och vatten. Den första visar knappt någon kantbitning, medan den andra lever upp till pigmentets rykte. Det visar att det inte bara är pigmentet i sig utan också hur saftigt du målar som avgör effekten.

Även pigment som inte klassas som kantbitare, till exempel granulerande Lunar Black, kan uppvisa kantbitning om förutsättningarna är rätt. I mitt exempel blev effekten tydlig på cellulosapapper, men bara när färgen applicerades generöst.

Vad krävs för att kantbitning ska uppstå?

För att kantbitning ska uppstå måste kapillärflödet vara tillräckligt starkt för att pigmenten ska kunna förflytta sig innan de hinner sedimentera, det vill säga sjunka till botten, eller absorberas in i pappret. Ibland behövs också en ytspänningsskillnad för att förstärka flödet. Det är här tillsatsen av oxgalla kommer in – den kan skapa det som kallas Marangonieffekt, som hjälper pigment att transporteras ut mot kanten.

Arne Isacssons observationer i nytt ljus

Det var just pigment med långsam sedimentationshastighet, ofta små och lätta partiklar med låg densitet, som Arne Isacsson såg som kantbitare. Men egentligen är det inte någon särskild "kantbitaregenskap" utan pigmentens fysikaliska egenskaper i samspel med vätskeflödet som skapar fenomenet.

Faktorer som påverkar sedimentationshastigheten

Sedimentationshastigheten påverkas av flera faktorer:

• pigmentets densitet jämfört med vatten,
• pigmentens partikelstorlek och form,
• akvarellfärgens sammansättning med bindemedel och tillsatser,
• hur snabbt vattnet avdunstar,
• papprets absorption
• mängden vatten i penseldraget.

Till exempel sjunker tätare och större partiklar snabbare än lätta och små. Snabb torkning ger pigmenten kortare tid att röra sig och kantbita, medan långsam torkning och riklig vattenmängd ger större chans till kantbitning.

Tips för att framkalla eller undvika kantbitning

Om du vill framkalla kantbitning kan du använda mycket vatten och måla på ett mindre absorberande papper, gärna ett med slät yta som hot press. Med tyngre pigment kan det även krävas att du tillsätter oxgalla för att skapa ytspänningsskillnader som driver pigmenten mot kanten. Låt gärna pappret ligga plant.

Referenser

Deegan, R.D., Bakajin, O., Dupont, T.F., Huber, G., Nagel, S.R. och Witten, T.A., 1997. Capillary flow as the cause of ring stains from dried liquid drops. Nature, 389(6653), s. 827-829. Tillgänglig på: https://www.nature.com/articles/39827 [Hämtad 26 juli 2025].

De Gennes, P.-G., Brochard-Wyart, F. och Quéré, D., 2004. Capillarity and Wetting Phenomena: Drops, Bubbles, Pearls, Waves. New York: Springer. ISBN 978-0-387-21656-0.